Rone GoIK

Starten

I slutet av 20-talet kom en yngling till Rone mejeri som hette Jäderkvist. Han hade en fotboll och samlade ihop ett gäng pojkar. På sommarkvällarna cyklade man ofta ner till hamnen och badade och efteråt spelades det fotboll på Gärdet, som det hette. Ingen kunde några regler, så det var mest som en skock som böljade fram och tillbaka. Efterhand skaffade vi oss lite utrustning och tränade på planen vid Autsarve som vi sedan hyrde.

Bildandet

Men så 1930 var det dags att bilda en förening, som fick heta Rone Allmänna Idrottsklubb. Det hölls en basar och som klubbdräkt inköptes blå byxor och röda tröjor och några flickor sydde ett emblem enligt vidstående skiss.

Vi spelade först i södra serien, men så ville de sammanföra oss med Visby-lagen. Vi protesterade då och bildade sydöstra serien, som vi vann första året och blev tvåa det andra året. På sjöisen vid “Boghammar” strax söder om Ronehamn, spelade vi ibland bandy. Det utövades också en hel del friidrott, klubbmatcher mot bl.a. Ljugarn. Idrottsplats hade vi, som förut nämnt vid Autsarve, den hyrde vi av Anton Johansson. En liten materialbod byggdes och bredvid den en dansbana där vi hade basarer. Det var alltid ont om pengar. Utrustning och resor fick de aktiva själva betala. Det blev svårt att få fullt lag och intresset minskade. I början av 1938 beslöts att upphöra med verksamheten.

Men redan samma år visade det sig att en ny generation ungdomar var intresserade av att börja igen. Jag lovade att hjälpa dem igång och återtog till en början min plats i fotbollslaget som målvakt. Det kom en kontrollassistent som hette Aron Adelbo som satte igång med gymnastik. Han ville bilda en gymnastikförening, men så enades man om att bilda en sektion inom idrottsklubben, det blev alltså Rone gymnastik och idrottsklubb. Redskap såsom bom, plint, bock m.m. anskaffades. Adelbo och jag genomgick en gymnastikledarkurs. En del tog det s.k. Truppmärket. Vi deltog i massuppvisningar på Gärdet i Visby på Gymnastikens dag m.m. Som träningslokal användes IOGT-lokalen, nuvarande församlingshemmet. Eldningen fick vi själva svara för. Man fick i tur och ordning ta med sig en säck ved, men så många grader över 0 blev det ju inte under de kalla krigsvintrarna. Som avslutning för året brukade vi ha en uppvisning med s.k. gubbgymnastik och annat skoj. Adelbo flyttade från trakten och jag var ledare en tid, men när jag sen slutade upphörde verksamheten.

Krigsåren

Under krigsåren gjordes det mycket PR för gymnastik, sport och friluftsliv och Rone GoIk var med och anordnade en del sådana aktiviteter. På somrarna anordnades s.k. “riksmarscher”. Då gick man en viss sträcka, en eller två mil, på en viss tid för att få märket och det var en tävling mellan landskap och ett år tävlades det mellan Sverige och Finland vill jag minnas.

Krigsvintrarna var ju kalla och snörika, vi lade upp skidspår för tävling och märkestagning. Man kunde ta 3-milsmärket och det s.k. Wasa-märket i brons, silver eller guld (det var egentligen inte så ädla metaller). Provet för Wasamärket var rätt så länge en PR-grej för att få ut folk i skidspåren och det var rätt så mycket folk som åkte.

50-talet

På 50-talet blev det ett uppsving och stor aktivitet i klubben. En ny idrottsplats hyrdes av Grönströms, Roes och man inköpte sockenmagasinet och flyttade det till idrottsplatsen som klubbhus. Det kom fram en ny generation fotbollsspelare, det bästa lag Rone haft, som spelade i Gotlands högsta serie. Några namn: Einar Lindström, som var en av Gotlands bästa målvakter, Henry och Arne Grönström, Gösta Ahlgren, Per-Inge Pettersson, Folke Wahlby, Anders Johansson m.fl.

Gullgårde 1988-05-18 Rickard Pettersson

Sammanfattning

Under 60-talet hade föreningen fortsatt rätt så stora framgångar i fotboll, det spelades även pärk och kastades varpa. På slutet av 60-talet och i under 70-talet var dock föreningens verksamhet mycket sparsam, i mitten av 80-talet blev det en nytändning, främst då inom pärken. Hela planen lades om och ny gräsmatta anlades. Två riktiga eldsjälar: Håkan Jonsson och Anneli Winarve såg till att det blev riktig fart i föreningen i slutet av 80-talet och i början av 90-talet. Satsningar skedde främst inom barn och ungdomsidrotten vilket även idag är föreningens huvudverksamhet. De började också förbereda för ett bygge av ett helt nytt klubbhus, bl.a. så såg de till att föreningen fick överta gamla bastun med tillhörande mark från kommunen. 1992 började bygget av detta, med 2 duschrum, storstuga och kök. En riktig eldsjäl med bygget var Jörgen Pettersson som blev ordförande 1992 i föreningen. Vidare gjordes en helt ny avloppsanlägging tillsammans med kyrkan och en ny brunn borrades. Hösten 1993 invigdes det nya klubbhuset och 1994 var det så dags för ännu ett nybygge, det gamla sockenmagasinet revs och där byggdes ett nytt förråd och kiosk.